medbaraenfotpajorden

Nu var man änligen har,
i det stora landet i väst som inte har å,ä och ö på sitt tangentbord.

Var riktigt sorligt när man lämnade mamma, pappa och Simon i morses,
men det är ju inte för alltid.
Såklart känns det konstigt att lämna de man tycker om,
men ett år till i Falköping hade varit ett år for mycket...


Det lilla vi såg av New York under bussturen ut till skolan verkade iallafall bra,
busschauffören hade inga tänder och körde som en galning,
och allt man såg längs vägen var snabbmatstallen.


Good Night.