Som två personer...

Nu prata jag med mamman precis
och hon ändrar verkligen personlighet snabbt.
Förut idag var hon den elaka
och nu ska allting verka vara så bra.

Känner mej lite skyldig nu när jag redan håller på att leta efter en ny familj
och jag har inte ens talat om det för dem än...
Men det är faktiskt inte mina problem att de beter sig konstigt,
behöver komma till ett ställe där jag kan bara vara mig själv...!

Behöver bo med några som är mer glada,
där de skrattar ibland!

Ett liv utan skratt är inget liv alls!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0